12 AprVarit inlagd igen.

Hej bloggen ! Just nu sitter jag på bup kliniken och  har precis blivit utskriven från att varit inlagd igen.  Jag orkar inte förklara så mycket i detaljer men jag ville ta självmord och min kompis åkte in med mig så att jag har varit inlagd ett par dagar. Jag åt ingenting heller , tränade varje natt och dag och exakt alla påpekade att jag blivit mycet smalare och alla var oroliga.Jag blev inlagd i några dagar så att dem kunde få i miglite mat och få upp min näring och sen se till att jag inte skulle ta självmord. Åhh jävla psyke. Jag hatar att vara där. Förra gången jag var inlagd var jag i Lund men denna gången blev det i malmö eftersom att det var fullt i Lund. Jag kom in sent på natten . Dagen efter mådde jag verkligen jätte dåligt, jag visste inte ens vad jag prata,vad jag gjorde eller vem jag var. Jag skulle prata med läkaren men jag kunde inte jag bara satt där och sa att mina ögon snurrade och till sist svimmade jag och fick lägga mig i sängen och sov hela dagen och natten ända fram tills nästa dag. Dagen därpå mådde jag väl lite bättre men har varit så fruktansvärt svag i kroppen hela tiden och är det i nu . Dagen därpå svimmade jag också två gånger och min kropp känns helt enkelt inte så jätte bra . Nu sitter vi och väntar på att vi ska ha ett familjemöte med min psykolog,mellanvården,mamma pappas psykolog och min familj.Jag hatar verkligen sånna samtal , jag blir alltid så ledsen för det känns som alla är emot en, men vi får väl se hur det går , kommer nog skriva av mig sen hur det gick ! Jag är nervööööööööös ! tack för allt hjälp jaque gumman ,du är bät , hade inte klaratdet utan dig <3

Pusshejjsvejjs nu ska vi ha samtalet !

05 AprRädsla.

Jag är rädd , jag har ont överallt , jag har ont i hjärtat , jag tränar konstant , jag äter inte alls bra .. , jag är rädd för att bli frisk men jag är ändå rädd för att stanna kvar i detta skitet , jag vet inte vem jag ska vända mig till , jag är förvirrad , mitt hjärta gör så ont så jag blir rädd……………… vet absolut inte vad jag ska göra , jag vill inte va tjock. bara smal och fin .

31 MarJAG ÄR TJOCK.

JAG ÄR TJOCK , JAG ÄR VÄRDELÖS , JAG BEHÖVS INTE , JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN , JAG STÅR INTE UT MED ATT HA DENNA KROPP , JAG VILL VA SMAL , JAG VILL HA EN FIN KROPP , JAG VILL INTE MER JAG VILL INTE DETTA MER , FAAAAAAN PAAAAANIK !! FEEEEEEEEEEEEEEEEETTTTTTTTTTTOOOOOOOOOOOOOO! JAG VILL BARA DÖ . JA VILL VARA SMAL OCH FIN OCH SÖT . VARFÖR KAN JAG INTE ? VARFÖR ? DENNA KÄNSLAN HAR JAG JUST NU ..

JAG VET INTE  VAD JAG SKA GÖRA ÅT DETTA , JAG VILL BLI FRISK , JAG FÖRSÖKER , MEN VÄGEN DIT ÄR SÅJÄVLA SVÅRT SÅ JAG KNAPPAST STÅR UT MED DETTA SKITET , MEN JAG SKA KLARA DETTA !

25 MarEn skit dag.

Idag har absolut inte varit en bra dag och jag känner att jag måste bara skriva av mig om vad som har hänt under hela dagen , jag vill inte ha det inom mig !

Det började med att klockan ringde kvart över sex och jag blev skit rädd ! jag hade drömt mardrömmar hela natten och när jag vakna visste jag inte om jag var i verklighet eller inte , det var så jävla obehagligt. Jag hade sån ångest så jag inte visste var jag skulle ta vägen , jag skrek till mamma ring och sjukanmäl mig så slängde jag täcket över mig. Mamma kom ner och frågade vad det var med mig ? jag sa bara gå snälla jag har mega ångest och vill inte prata ! Sen gick mamma till jobbet och jag låg kvar i sängen och bara tänkte på exakt allt ! hela jag skakade vilken panik jag hade, ville bara bort försvinna eller vad som helst sjunka genom marken. Vid klockan tolv skulle jag träffa mellanvården och äta lunch igenligen men jag smsade dem att jag var sjuk och inte kunde träffas , så sa dem att dem skulle komma hem till mig istället. Då blev jag bara så arg för jag orkade verkligen träffa just dem idag , blir bara så irriterad på dem ! Jag satte mig och skrev ett långt brev till dem om allt möjligt. Tex att jag känner att det är inte rätt hjälp som dem gör för mig just nu och att jag vill inte ha så mycket hjälp som jag får , det stressar mig som in i bomben jag vet fan inte vad jag gör längre och en massa annat skrev jag. Svaret jag får tillbaka är att jag kanske ska börja i en grupp med några tjejer som äter tillsammans , mån tis, ons OCH tors ! :O Man bara jaha.. tack för att ni förstod vad jag mena tack för att jag fick mer hjälp när jag begärde mindre ! åhhhhhhh jag ville bara skrika på dem att dem fattar ingenting. Efter dem hade gått satte jag mig vid datan och då började en person bråka med mig om något väldigt dumt som gjorde att jag fick ännu mer ångest och jag ville bara skära mig ! Sen fick jag springa till bussen för att jag skulle in imbus i Lund ( stödcentrum för barn med någon psykisk sjuk förälder.) Jag hoppade av bussen på fel ställe så fick gå en hel jävla lång väg tillbaka och på vägen var det några tjejer som kommenterade riktigt högt: KOLLA HON DÄR (PEKADE) SÅ SMAL HON E !! och dem riktigt kollade och gjorde mig irriterad. Ångesten var riktigt hög och när jag kom till imbus var det helt okej , jag älskar dem två som har gruppen dem förstår en exakt , och det gör verkligen ingen annan av mina behandlare. Men vi prata om många jobbiga saker som tex hur man kom ihåg sin första känsla när sin förälder blev sjuk, vad som hände , hur gammal man var , och man fick berätta allt, och jag kom på så mycket skit som hänt som gjorde att jag fick en sån stor klump i magen och börja gråta. Jag tänkte på när mamma pappa har bråkats och slåtts,när vi fick flytta runt för att vi förbjöds träffa mamma,när mamma sa att hon ville ta självmord , ja asså en massa saker! Mamma var på möte och hon hade bilen så att jag fick ta bussen hem med maria. När vi skulle gå över vägen så råka jag springa , jag bara fick nån reflex, min hjärna tänker varje gång jag ser en bil tex , snälla kör på mig kör på miiiiiiiiiiiiiig ! jag orkar inte detta mer. Men så blev det inte . När jag kom hem så var det fult med bråk mellan mamma och pappa , då tänker jag bara fan denna dagen kan ju inte bli värre. Pappa skrek på mamma att hon skulle dra här ifrån så att vi slapp henne och ja en massa hemska saker……! Sen pratade jag med pappa om mammas sjukdom och vi kom fram till att den är ärftlig……….! omg vad jag skrevk. Eftersom jag redan mår psykiskt dåligt så är det fan inte omöjligt att jag utvecklar den också. Mormors mamma dog i mycket tidig ålder och det kanske var den sjukdomen misstänker vi men har inte vågat fråga. Förstår ni vad rädd jag är , denna sjukdom har fan förstört hela mitt liv och gjort så jag fått mega många problem. Om jag får den själv vill jag fan inte finnas mer , jag vill inte göra så mot alla andra när jag vet hur det känns att ha någon nära som har det. Då säger jag bara då dör jag fan då dör jag . Fatta vad jag är rädd och ledsen , för detta var nu för en kvart sen och jag gråter jag kan inte sluta jag vet inte vad jag ska göra…………. himla hamalia vad skönt det var att skriva av sig. Hoppas det inte var för hårda ord men jag var tvungen. Ha det bra där ute och kämpa på jag finns här :D Puss !

25 MarJag tänker för mycket!

När jag var liten så tänkte jag nästan inte på någonting , iallfall inte något negativt och komplicerat. Livet bara flöt på och jag skratta som vilken liten unge som helst. Jag kan riktigt minnas känslan hur mycket jag älskade att leva och hur mycket jag älskade mat men att jag ändå aldrig gick upp i vikt. Sen vändes allt när mamma blev sjuk , jag grävde ner mig i en depression och tänker hela tiden på att jag inte vill leva, jag vill inte äta för min hjärna säger åt mig att bara tappa mer och mer vikt! Jag tänker hela tiden på vad jag ätit under en dag, vad jag ska äta dagen därpå, hur mycket kalorier, hur mycket har jag rört mig?, hur mycket väger jag? , hur mycket vill jag gå ner?, vad ska jag ha för kläder i morgon för att jag inte ska se för tjock ut i dem, hur ska jag hantera situatonen om jag får ångest? , ska jag säga till mina kompisar eller ska jag bara låta det vara? hur ska jag dölja att jag har ångest? ska jag träna ? hur mycket ska jag dricka? ska jag vara sur? glad? ledsen? hur kommer dagen sluta ? exaaaaaaaaaaaakt allt tänker jag på! och det är riktigt jävla jobbigt , det blir för mycket i huvudet och man tänker för mycket på alla saker som man inte gjorde innan när man bara levde livet ! Jag saknar den tiden , jag saknar allt gammalt , jag vill tillbaka dit eller så måste detta bli bättre snart för jag vet inte vad jag ska göra längre. Mitt huvud sprängs snart , hela jag vill bara slå i sönder något!

25 MarVar ska jag ta vägen?

Jag vet inte var jag ska ta vägen längre , jag vet inte vad jag ska göra åt mina problem , jag vet inte hur jag ska bete mig mot folk , jag vet inte vad som händer med mig , jag förstår mig inte på detta jag är så oehört förvirrad ! Ingenting blir som jag tänkt mig , allt går bara fel hela jävla tiden. Jag får skuldkänslor för exakt allt och tror att allt är dumt och att allt är mitt fel. Jag vet inte ens vad jag gör med mitt liv , detta känns värdelöst , jag har tappat bort mig i denna stora värld , var ska jag ta vägeeeeeeeeen?:(  Känns inte som att någon kan hjälpa mig längre , vet inte var jag ska vända mig , det blir till mig själv och sedan håller man allt inom sig. Så här kan det inte vara längre Sara !

 

25 MarNegativt blir positivt.

Jag känner mig verkligen som världens dåligaste och värdelösaste person som finns på hela denna jord ! Det känns som att jag förstör för allt och alla , att det hade varit mycket bättre utan mig här på jorden . Det är inte kul att leva längre när hela livet är så komplicerat hela tiden. Jag förstår mig inte på denna världen längre , allt ska vara så perfekt och det känns som exakt allt man gör är fel. Världen är rent ut sagt riktigt konstig! och det var inget positivt. Allt är så stort och jag känner mig så liten och som att ingen behöver mig faktiskt, vad är jag bra för ? Jag vet vad ni sitter och tänker just nu tror jag , ”skit , skulle inte Sara vara positiv och kämpa mot ett bättre liv ? så sitter hon och skriver sånna här negativa saker” Jo jag kämpar mot ett bra och friskt liv ! men just nu har jag en dålig period och jag tror att man måste skriva av sig så här vad man tycker och tänker för att faktiskt kanske kunna lägga det bakom sig sen. Jag tror att det är jätte bra att skriva av sig så här när man vill bli frisk. Därför är detta bara något positivt , att jag kan skriva av mig , och att jag faktiskt vet vad jag känner inom mig. Okej att detta inte är så bra tankar men det är vad jag känner och jag var tvungen att skriva av mig det . Jag har fått en ny data och nu ska jag gå och titta lite runder på den och se om det finns något skojj :D pussssenussss !

16 MarTrött på att spela glad

Jag vill vara glad och ha ett bra liv men det är nog det svåraste jag gjort någonsin. Innan visade jag alltid mina känslor för alla , visade att jag grät och jag var alltid helt depp. Sen började vissa klaga att jag var tråkig när jag bara var ledsen och gud vad jag blev ledsen och arg då ! Så nu förtiden försöker jag bara hålla allt inom mig och försöka spela glad. Att ha en mask för huvudet som är glad är inte det lättaste när man har sån panik inom sig så man inte vet var man ska ta vägen . Men jag tänker inte tillåta att människor ska tycka jag är tråkig och jobbig bara för att jag har problem , jag vill inte förlora någon bara för det jag behöver mina kompisar som jag älskar . Men rent ut sagt så är jag så jävla förvirrad och trött på att människor dömmer en så snabbt bara för man har problem. Tror ni att jag har valt det ? vem vill inte vara glad och lycklig ? jag vill iallfall det . Jag försöker spela glad och säga att allt är positivt , det känns så rätt men ändå så jävla fel men jag har testat allt 0ch det får väl vara så här nu .. jävla mask

16 MarKläder är besvär!

Kläder är fan bara till besvär känns det som , jag vill bara gå i mjukis byxor och en stor tröja hela dagarna för att täcka mitt fett. Jag har sån äcklig känlsa i kroppen just nu , att jag är mega mega super duper skiiiiit fet! och jag vet inte var jag ska göra av den känslan . Det enda jag kan få från någon annan är : Du är inte fet sara , du är för smal ! Jag vet att dem inte kan säga så mycket mer, jag vet inte ens vad jag vill att dem ska säga , men denna känslan är iallfall jätte jobbig och jag vill bara ha ut den ur mitt dumma huvud ! Om jag tar jeans på mig så känns det som att mitt fett pressas i jeansen och jag ser mega fet ut, om jag tar på mig en tajt tröja så känns det som hela magen putar ut och allt fett på ryggen syns. Jag vill inte till skolan i morgon , jag vill inte visa mig för någon , jag vill ha mjukis men det kan jag ju fan inte ha varje dag alla kommer tro jag är värsta luffare men jag mår ju ännu sämre när jag har annat på mig! Känslan av att alla kollar på mig och säger : Kolla sara så tjock hon bliviti , hennes kläder passar ju inte mer ….. jag är rädd , jag är rädd rädd rädd rädd rädd rädd rädd , panik hjälp , vet inte vem jag ska prata med , elller vad jag ska säga eller göra , jag är förvirrad !

16 Marvarför äta ?!

Asså detta låter jätte dumt att skriva när jag ska kämpa mot det friska men just nu sitter jag bara och tänker på varför ska jag äta när jag 1 . jag inte inte är hungrig , 2. är inte alls sugen på mat , 3. känns jätte meningslöst , 4. det är inte gott idag ens . Människor säger ju att man ska äta när man är hungrig och inte annars för det är då man blir fet. Jag vet att det kanske har påverkats av att jag kanske inte ätit innan så att min magsäck blivit liten och därför är jag inte hungrir så ofta men ändå är jag ju jätte rädd , jag vill inte bli feeeeeeeeeeeeet ! Men som alla säger till mig : sara du måste ändå även om du inte är sugen ! så ja….. jag har väl inget val eftersom jag vill bli frisk .


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu